ag var
bara ett barn när jag för första gången hörde någon kalla mig: ”tattarunge”.
Jag undrade naturligtvis vad ”tattare” var för något och när jag
frågade mina föräldrar till råds så menade de bara att vi inte
skulle tala så mycket om det, det var som det var ändå.
- Men vad är
”tattare” undrade jag, är vi från ett annat land?
- Nej vi är
från Sverige svarade pappa korthugget, och vi heter resande.
- Du förstår
folk brukar kalla sådana som reser runt och säljer saker för
”tattare”, sa mamma, men det är inget fint namn och många
resande har blivit illa behandlade av folk, så därför är det
bättre att inte prata om det.
- Men pappa
är ju sotare, vi reser ju inte runt och säljer nått…?
- Nej, det är
många som har vanliga jobb nuförtiden. Det var din farmor och
hennes förfäder som arbetade som gårdfarihandlare förr i tiden,
innan du var född, förklarade mamma.
- Var farfar
också ”tatt…” eh resande menar jag?
- Nej, men
han brydde sig inte om vad folk sa och så tyckte han att din
farmor var finast i hela världen, därför gifte han sig med
henne.